De flesta, om inte alla partier vill höja sysselsättningsgraden och bra så. Tyvärr är faktan ändå den att vi kan inte endast kan tala om det prosentuella målet. Det har inget mervärde att endast fundera på hur vi får fler personer in i arbetslivet. Vi måste också tala om hur vi får de som är i arbetslivet att orka jobba och hur vi lyckas hålla dem kvar i arbetslivet. Under nästa regeringsperiod måste vi göra satsningar på välmående i arbete och i synnerhet på förebyggande åtgärder, så att så få som möjligt behöver bli sjuklediga på grund av utbrändhet och psykisk ohälsa.

Ansvaret kan inte läggas på individen ensam, utan alla parter behövs, såväl arbetstagaren som arbetsgivaren, men också beslutsfattarna. Arbetstagaren måste ha de redskap som behövs för att bättre kunna ta hand om sej själv och för att känna igen när orket inte längre räcker till. Arbetsgivaren måste få de resurser och den kunskap som behövs för att skapa de redskap som behövs och för att kunna göra de åtgärder som krävs. Beslutsfattarna måste ha viljan att satsa budjetmedel och att göra de eventuella lagändringar som krävs för att detta ska lyckas.

Enligt pensionsskyddscentralen beror 42% av alla sjukpensioneringar på utmattning eller psykisk ohälsa. Statistiken visar att sjukfrånvaron på grund av psykisk ohälsa  igen har stigit. Enligt FPA inleddes år 2017 59 000 nya sjukfrånvaroperioder orsakade av psykisk ohälsa, vilket är en ökning på 16% från tidigare år. Problemet syns speciellt bland unga kvinnor.

I pengar kostar en sjukledighetsdag i genomsnitt 350€, och de som blir sjulkediga från jobbet på grund av utbrändhet eller psykisk ohälsa utsätts ofta för långvarig sjukledighet. Kostnaderna blir alltså högra, både för individen, arbetsgivaren och för samhället. Undersökningarna visar  dessutom att av alla unga som varit långvarigt sjuklediga på grund av psykisk ohälsa, är det endast 20% som återgår till arbetslivet.

Jag vill att man nästa regeringsperiod tar detta på allvar och gör satsningar på arbetshälsan och på förebyggande åtgärder. Frågan är inte om vi har råd att göra det, frågan är, har vi råd att inte göra detta!